| 1.
SEFFRESTÔRP (Sigfridstorp). Torpet har fått
sitt namn av per Sigfridsson från Vitsand.
2. BOSTÄLL (Askeruds soldatboställe). Den sista
knekten var Olof Ask.
3. LELL-JANS TÔRP. Backstugan från år
1880.
4. TIT-ÅSEN (Silja). Torpet var avsett som bostad
för Askeruds indelta soldater, som tjänat roten tills de fallit
offer för åldersstrecket.
5. LINELUND. Torpet har bebotts av bl. a. av en person
som hade skomakeri i slutet av 1800-talet.
6. SKÔRPAS TORP. En backstuga där Skôrp-Ola
var siste boende.
7. ELGTORP. Platsen var bebodd före år 1800.
8. HANS-PERS. En, delvis ingrävd, liten stuga på
4 x 3 meter.
9. KYTTEPAVILJONGEN. Här hade man fester med dans
och verksamheten pågick i början av 1900-talet.
10. ÅBERGSSTUGA. Stugans namngivare är Jan
Åberg, som blir Ingmårs förste småskolelärare.
11. MYRTORP. Tillhörande tegar blev använda
som parkeringsplats för festplatsen vid fattigstugan.
12. FATTIGSTUGAN. Här bedrevs lagstadgad fattigvård
i slutet av 1800-talet. Antalet boende varierade från tid till annan
och när stugan blev alltför trång skickades någon
till fattighuset Brårud.
13. JONAS-KARI TORP. Torpet var ursprungligen en backstuga.
14. HANS-PERS STUGA. En liten enrumsstuga från
mitten av 1800-talet.
15. TROLLOMMAN (Bergtorp eller Tuvtorp). Torpet beboddes
på tidigt 18000-tal av backstugsittare. Stugan stod tom några
år kring sekelskiftet men beboddes sedan av N Borgebys siste endelte
soldat.
16. TVÄTT-EMMA. Torpet kom till genom avstyckning
i maj 1922.
17. BRÅTEN (Franssons). Ursprungligen en backstuga.
I början av 1900 övertog Björkefors stugan, som då
blev bostad åt kusken.
18. PIPRE ( Piperud). Två husgrunder har påträffats,
varav den ena är ingrävd i sluttningen. Platsen kan ha varit
bebodd redan i slutet av 1600-talet. Den sista torparen levde där
på 1860-talet.
19. LELL-TÄPPA. Torpet omnämns redan 1786.
20. VINTER-JAN. Vinter-Jan lär ha varit en synnerligen
skicklig smed och utförde smidesarbeten för lanthandelns
räkning.
21. GAMMEL-HALLEN. Backstuga som under ungefär 50
år beboddes av samma familj.
22 GRENTORP. En stuga på omkring 5 x 4 meter och
med ca. fyra tunnland odlad mark på berget ovanför ”Klamma”.
23. BRÅTEN. Stugan byggdes så sent som 1843
och blev precis 100 år gammal innan den revs.
24 BRÄNNERI-TÄPPA. Här låg N Borgebys
brännvinsbränneri i mitten på 1800-talet.
25 SAND-MAJAS TORP (Sannmaja-Backen). En mycket gammal
boplats. Den har varit bostad för medlemmar i
den stora ”Ingmåran”-släkten.
26 ELIK TORP (Elleka). Den äldsta kända bosättningen
flyttade in 1845.
27 MOSA-STUGAN. Stugan har fått namn efter Mosa-Jonas,
som var född i Malung.
28 WENNLUNDS. Den äldsta stugan låg ungefär
tio meter norr om den nuvarande.
29 ROT-TORP. Torpet är en enrumsstuga och kallades
vanligen ”Där ôpp”.
30 BJÖRKLUNDS-TORP. Den gamla backstugan som nu
är jordkällare, byggdes på 1830-talet.
31 DÄR NER. En enrumsstuga på omkring 4 x
3 meter. Omkring 1880 förekom en veckolång snöstorm, då
den i stugan siste boende frös ihjäl.
32 FISKARTORPET. Av namnet att döma beboddes torpet
av fiskare. Fryken ligger på lämpligt avstånd. Avsättning
för fisken fick man i Gunnarsby Gästgiveri.
33-36 PETTER-TORP. Fyra byggnader finns markerade på
kartan. Huruvida alla är bostadshus är oklart. Två husgrunder
har hittats i skogen.
OBS! Av de boplatser som finns utmärkta på kartan är följande
platser NU bebodda och kan därför inte besökas: Torp nr.
1, 2, 4, 5, 20, 26, 28 u. 30
Information om övriga boplatser och dess befolkning finns ute vid
respektive torp.
BACKSTUGUSITTARNA
Utdrag
ur Börje Stenslers dokumentation
Backstugusittarna
är resultatet av folkökningen under 1800-talet. Den är
lavinartad och helt utan motstycke i vårt lands historia. Eftersom
större delen av landets befolkning bor på landsbygden är
det framför allt dessa som drabbas av befolkningsöverskottet.
De små jordbruken kan inte försörja de stora barnkullarna
och många hemmasöner och döttrar lockas av Amerikas möjligheter.
Så startar den stora utvandringen, som skulle komma att beröva
- eller befria - Sverige från över en miljon invånare.
Men trors detta är vårt land utan tvivel överbefolkat
och ur stånd att ge människovärdig försörjning
åt alla.
De flesta ‘överblivna’ är bondebarn, som ofrivilligt
tvingas deltaga i ett gökungedrama, som degraderar dem till fattighjon,
lösdrivare eller backstugusittare. Av dessa kategorier finns i N.Borgeby
skolrote (= Ingmår) 262 personer år 1860 (= 21%), 210 / 1870
(= 18%), 107 / 1890 (= 12%), 82 / 1900 (= 10%), 8 / 1910 och en enda 1930.
Merparten av dessa är backstugusittare. Bostaden kan emellertid se
ut hur som helst och kan definieras ‘Bostad på mark som han/hon
icke äger, som uppförts och bebos med markägarens goda
minne, skriven på markägarens mantal’.
Dessa backstugusittare utgör en arbetskraftreserv, som bönderna
har god nytta av men som man inte har något som helst ansvar för.
De får försöka klara sin försörjning bäst
de kan. En del etablerar sig som hantverkare och en tid finns inte mindre
än fem skomakare i Askerudsberget.
Men oftast gäller det att till varje pris stilla hungern och priset,
framför allt för de stackars kvinnorna, tycks ibland bli ganska
högt. År 1860 finns inte mindre än 24 s.k. oäkta
barn i olika åldrar i ‘bergets’ stugor.
På våra hemmans marker finns under 1840 - 70 mellan 40 och
50 backstuguhushåll, varav de allra flesta är inflyttade från
Östmark, Fryksände och Lysvik. Flertalen ligger i Askerudsberget,
som före denna tid var oskiftat.
Landsvägens flyttning upp till platån i Askerud bidrar med
all säkerhet till att göra området attraktivt. En mindre
‘by’ om 9 stugor mellan fattigstugan och Björkefors-gränsen
bildas under 1800-talet, varav en (Linelund) fortfarande är året-runt-bostad.
Tillgängliga kartor och beskrivningar ger långt ifrån
en fullständig bild av ‘berget’, ett faktum som gav mej
och ‘John i Hagjal’ impulsen att försöka genomföra
en inventering och kartläggning.
Med hjälp av äldre minnesgoda personers berättelser och
våra egna minnesbilder från barndomen, fastställde vi
lägen för de nu igenvuxna tegarna och slätterna i berget,
varefter jakten på husgrunder och liknande i och omkring dessa började.
Använda namn kanske inte alltid överensstämmer med dagens.
Även om de flesta stugorna är verk av självständiga
byggherrar står de fast rotade i en byggtradition vad det gäller
grundläggande egenskaper som planlösning, material etc.
De flesta av de nu försvunna stugorna tycks vara s.k. enrumshus,
den äldsta bostadstypen, som i sin ursprungligaste form har ingång
på gaveln, eftersom taket går nästan ner till stenfoten
och ibland är ingrävda i en sluttning. Några av de fristående
har tillbyggd bod eller förstuga och då ingång på
långsidan. Tillbyggnaden är vanligen utan sammanhängande
grund, möjligen finns ett par hörnstenar som bevisar dess existens.
Den något större och förmodligen senare bostadstypen,
enkelstugan, består av ‘stuga, förstuga och kammare’.
Ett par sådana finns alltjämt kvar i Askerudsberget.
Det förekommer också, att bostaden senare placeras uppe på
den gamla enrumsstugens höga stenfot, varvid man fick källare
under huset.
|