Kalvhöjden

Startsida -> Vandringsleder -> 2. Kalvhöjden - naturreservat

Den hävdade lövängen har en artrik flora. Kalvhöjden är kanske mest känd för sin förekomst av orkidén guckusko. Området blev 1972 avsatt som naturreservat för att dess karaktär av traditionellt hävdad löväng skulle kunna bevaras. Som en del av ett levande lantbruk har denna hävd upprätthållits i flera hundra år, ända in på 1960-talet, då skötseln övertogs av skogsvårdsstyrelsen och fick mera museal inriktning.
Reservatet, ca 5 ha, innefattar också igenväxta lövängspartier. Dessa skall efter hand - åtminstone delvis - återfå den gamla lövängskaraktären.

Reservatet ligger i en sluttning mot nordost. Jordmånen är näringsrik med varierande fuktighetsgrad. I den högre belägna södra och sydvästra delen finns en enebacke med torrängsvegetation. Där är marken jämnare och mindre bördig än i den norra delen nedanför sluttningen. Själva lövängen hyser ett stort antal kalkgynnade växter, t ex klasefibla, kärrfibla, skogsvicker, vårärt och brudborste samt orkidéerna tvåblad, brudsporre, korallrot, Jungfru Marie nycklar och guckusko. En källa med gott dricksvatten finns centralt inom området. Guckuksgo tillhör familjen orkidéer och har praktfulla gula och bruna blommor. Växten förekommer på kalkrik mark. Blomningen sker i mitten av juni och varar ett par veckor. Ytterst få fyndplatser är kända i Värmland.

© Daniela Weigt

Något om lövängar
Lövängen är en trädvuxen slåttermark på fastmark. Den avkastar vinterfoder i form av hö och löv. Skötseln kan indelas i fyra moment:

Röjning görs för att träd och buskar inte skall breda ut sig och inkräkta på gräs-örttillväxten. Arbetet utförs oftast på vintern.

Fagning innebär städning och utförs tidigt på våren. Nedfallna grenar och kvistar samlas ihop och bränns. Askan sprids över de ännu öppna slåtterytorna.

Slåtter sker under senare delen av juli eller i början av augusti för att växterna skall hinna fröa av sig. Höet slås med lie, krattas ihop och hässjas för att torka.

Hamling, d v s lövtäkt, avsåg i den här delen av Sverige sälg, björk och lind och utfördes på sensommaren. Man repade då löv och skar ner grenar som bands ihop för att torka.
Hamlingen är ett viktigt inslag i lövängsskötseln: den ger fodertillskott och glesar ut trädens kronskikt så att ljus- och värmeflödet till marken ökar.

Kom ihåg!
-Var aktsam om mark, vegetation och naturföremål över huvud taget.
- Lämna träd, buskar och alla blommor helt ifred.
- Respektera djurlivet. Undvik exempelvis att komma nära fågelbon.
- Släpp aldrig lös hund, katt eller annat djur inom reservatet
- Håll reservatet rent. Lämna inget skräp efter dig.
Bestämmelser för reservaten anges utförligt på skyltar vid områdena.

Kalvhöjdens omgivningar

Atikullen - ovanligt högt belägen (290 m ö h) hassellöväng med rik torrängsflora.
Gruvfogdetorpet - gamla järn- och kopparmalmsgruvor norr och söder om torpet.
Borrsjön - badplats och torräng, vid nordvästra delen. Vid Nässkogen, söder om sjön, ett bestånd av den i de här trakterna ovanliga fjälltortan. Vid Svulltjärnshöjden stort bestånd av den giftiga tibasten. Koltjärnarna, söder om sjön, har rikkärrbetonade partier med bl a orkidén myggblomster.
Ängsjön - klarvattensjö med en av länets få ursprungliga rödingstammar.
Djupdrågsberget - djup bergravin.

Sunne Turism AB, 41. Turistbyrån, 68680 Sunne, tfn. 0565-16770, fax 0565-16460, turist@sunne.se, www.sunne.info